I Sverige är det förhållandevis enkelt att leta reda på alla möjliga uppgifter om en person, inklusive adress, telefonnummer, fordon och familjemedlemmar. Det finns ett flertal söktjänster som alla använder sig av offentliga register och publicerar uppgifter från myndigheter, för att på så sätt göra individer sökbara, inklusive bostadsadress, telefonnummer, domar och andra känsliga personuppgifter.

I praktiken handlar det om handel med personuppgifter som tjänsterna tillhandahåller avgiftsfritt och helt öppet tack vare svensk offentlighetsprincip. Företag som Eniro, MrKoll och Hitta.se åberopar alla grundlagen – de menar att publicering av personuppgifter täcks av yttrandefriheten och vill den vägen kortsluta all diskussion om söktjänsternas integritetsintrång.

Att publikt publicerade uppgifter innebär risker och ibland hot mot privatpersoner bekommer inte de företag som bedriver handel med personuppgifter, inte heller att söktjänster används av kriminella för att kartlägga potentiella offer och planera våldsdåd. Det har redan förekommit ett flertal fall där offren för grovt våld mest troligt har kartlagts genom enkla, och troligen slarviga, slagningar i någon av de allmänt tillgängliga personsöktjänsterna. I Växjö mördades en kvinna i december 2024, efter vad som i media beskrivits som en felaktig sammankoppling mellan personer med samma efternamn. I södra Stockholm pågick i januari 2025 en serie med attentat mot adresser “där personer med samma efternamn bor.”

Situationen är tämligen unik för Sverige: att kompletta register över invånarnas hemadresser, egendomar och familjer är allmänt tillgängliga på detta sätt är inte vanligt förekommande i andra länder, och bör rätteligen ses som ett intrång i privatpersoners integritet. Och föga förvånande har somliga också börjat reagera på att det ser ut såhär. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) skriver att Ratsit, MrKoll och Merinfo är några av de sajter som flest privatpersoner klagat på hos dem, vilket antagligen hänger ihop med att dessa sajter även tillhandahåller uppgifter om rättsliga domar.

I maj 2024 släppte Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) en rapport som fastslog att myndigheten har rätt att granska söktjänster som mottagit klagomål från privatpersoner. Det kan gälla klagomål om att söktjänster inte åtlyder enskilda personers önskan om att bli raderad från deras tjänster – just ”rätten att bli raderad” är något som regleras i GDPR artikel 17.

Vill du bli raderad?

Det finns numera ett antal nya tjänster som utger sig för att – mot betalning – kunna hjälpa användarna att utöva sina rättigheter. Reklam för dessa tjänster dyker med jämna mellanrum upp på sociala medier, där tjänsterna utger sig för att bland annat vara “stalkerns värsta fiende.” En god slogan, förvisso, men det är inte nödvändigt att betala för att få tillgång till sina rättigheter.

Tvärtom: du kan alltid själv kontakta söktjänster och begära att bli raderad, genom funktioner som de ibland själva tillhandahåller eller genom att mejla dem. Att möjligheten finns är för de flesta nog okänt, delvis för att tjänsterna själva inte skyltar med att den möjligheten finns. Trycket från IMY och implementeringen av Dataskyddsförordningen har dock satt press på dessa företag och gjort de flesta av dem i viss mån medgörliga.

Tillvägagångssätt

På somliga söktjänster finns möjligheten att logga in med BankID och den vägen begära att bli raderad. Detta gäller på MrKoll och Ratsit. På andra sajter behöver du fylla i formulär, eller helt enkelt mejla företaget ifråga och skicka en skriftlig begäran om att bli raderad. Finns det inte BankID-funktioner på tjänsternas sajter ska en skriftlig begäran funka lika bra.

IMY har själva publicerat en bra meddelandemall som går att använda vid kontakt med personsöktjänster och för att begära att bli borttagen. Här är en variant på denna mall:

Jag vill härmed utöva min rätt till radering med stöd av artikel 17 i dataskyddsförordningen, GDPR. Enligt IMY:s rapport från maj 2024, ”Rättsligt ställningstagande IMYRS 2024:1 – Klagomål mot söktjänster med utgivningsbevis”, finns det goda skäl att utgå ifrån att rätten till radering och personlig integritet väger tyngre än skrivelserna i svensk grundlag, såsom lagen om yttrande- och informationsfriheten.

[Skriv vilka personuppgifter du vill ska raderas]

Ni kan hitta information om era skyldigheter som personuppgiftsansvarig på Integritetsskyddsmyndighetens webbplats (www.imy.se).

Jag ser fram emot ert svar på min begäran om radering så snart som möjligt, senast inom en månad.

Ni får gärna kontakta mig om ni har några frågor.
Med vänliga hälsningar
[Namn]

Du kommer förutom detta också behöva bifoga namn och personnummer, och ibland länk till ditt sökresultat på den specifika tjänsten.

Nedan följer en lista över personsöktjänster och hur du kan gå tillväga för att försöka bli raderad från deras tjänst. Somliga av dessa tjänster raderar inte alla personuppgifter, eller gör det bara för en begränsad period, men det är alltid värt att göra det du kan – för att skydda din egen och i förlängningen andras integritet.

Somliga av dess aktörer kan besvara din förfrågan med hänvisningar till yttrande- och informationsfriheten – och därmed sin rätt att publicera dina uppgifter. Dessa svar har som delsyfte att få dig att känna dig osäker på din sak. Ha i åtanke att deras tolkning av existerande lagar just nu är ifrågasatt, efter konflikter mellan EU och integritetsskyddsorganisationer å ena sidan, och personsöktjänster å andra sidan. Att svenska och internationella bolag ska kunna tjäna pengar på att missbruka svensk grundlag är ingen självklarhet. Stå på dig, fortsätt referera till GDPR och IMY, och kom ihåg att det alltid är ett alternativ att klaga till IMY om din begäran inte bemöts på ett tillfredsställande sätt.

Kontakta mig gärna med kompletteringar eller uppdateringar av listan ovan!

---

Den här texten finns även publicerad i lite längre format på Bibliotek i Samhälles webbsida, i bis nr 3/2025: